Hej igen kära vänner!

Så är då även tisdagen snart historia, ja men visst tv-kvällen är ju kvar. I kväll är det ju för en gångs skull något att se t o m två program, det hör till ovanligheterna. Bygglov först och Leif GW Persson sen. Ikväll är det dessutom intressant för oss här i närheten av Mariestad eftersom det ska handla om den försvunna Helena Andersson. Jag tycker så fruktansvärt synd om familjen, finns något värre öde än att inte alls veta?

Då föredrar jag ju att läsa om påhittade öden, det är mindre smärtsamt för de anhöriga.

När jag var yngre läste jag allt, och då menar jag verkligen allt. Kanske inte det allra lättaste typ Sigge Stark, men jag bangade definitivt inte för en tjock och präktig Jackie Collins. Självklart hade jag då, liksom nu, många absoluta favoriter; Wilhelm Moberg, Moa Martinsson, SvenEdvin Salje med många fler i de åldrarna, faktiskt har en och annan favoritförfattare  erhållit Nobelpriset exv Yasar Kemal och jag har varit överförtjust i att hitta mångskiftande miljöer och kulturer. Men på äldre dagar föredrar jag faktiskt en riktigt bra thriller eller deckare eller liknande. Dessutom finns det numera några stycken kanonbra författare, inte minst Jan Guillou - även om jag gillade Arn bättre än Hamilton. Flera tjejer är också väldigt läsvärda, bl a Camilla Grebe och Åsa Träff, Aino Trosell (är väldigt bra i vissa böcker) samt de två gotländska tjejerna Åsa Jansson och Mari Jungstedt och givetvis fler. Så när Let´s Dance skulle börja 2011 upptäckte jag att en av deltagarna var, enligt tv, en känd författare. Och jag hade aldrig hört talas om henne, wii, vad kul, jag behöver ju hur många författare som helst. Glad i hågen beställde jag hennes första bok på biblan och fick den: Matilde. Ja, jag vet inte hur jag ska säga, men jag är inte ens säker på att jag kommer att läsa hennes senaste som ändå fått bra recensioner. För mig påminde den väldigt mycket om Jackie Collins och hade dessutom en uppläsare som inte stämde med boken. (Numera lyssnar jag ju alltid på böcker). Som tur var hade jag ju också köat för Varg Gyllanders tidigare bok (nyupptäckt favorit) och jag blev ju definitivt inte besviken. Han har ett suveränt språk och ett suveränt sätt att sätt fingret på samhällets olika ömma punkter utan att verka negativ och utan att göra avkall på sin historia. Det gillar jag verkligen! Och gläder mig åt kommande böcker. Där vill jag också säga att han har en utmärkt inläsare, Magnus Roosmann, som totalt stämmer med bokens innehåll och därmed också förhöjer läsandet! Stort +!



Gäspvarning.

Åter till familjen:



Vi rotade i ett av våra många förråd i går och hittade massor med roligheter, bl a Joys babykorg som vi använde i köket. I sovrummet hade hon släktvaggan som John hade gjort och som flera av barnen har sovit i.
Det är kul att hitta gamla minnen!
Ha en bra kväll!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0