Är ännu inte på humör att skapa.

Jag blir så fruktansvärt ledsen över totalt onödig förstörelse och över totalt onödig elakhet. Det känns som att få en kniv rakt in i hjärtat när någon man älskat, skojat, pratat, pysslat, glatts åt de utvecklingar barnen har gjort, haft gråtstunder av oro för andra närstående, haft djupa samtal om hur vi skulle åtgärda -- jag fattade inte att du inte förstod vad jag sa, att du bara höll med. Det var alltid en fin stämning mellan oss, mycket att prata intressen om byten av inredningstidningar, artiklar, barntidningar och artiklar, så jag med min vurm för ekologiskt, giftfritt, naturligt, närodlat, hemlagat, hemplockat, hembakat! Vad du måste ha känt dig illa till mods, ungefär som när vi ville leka lekar (TP mm på jul) och du aldrig ville vara med. Min blogg har du aldrig läst, du glömde alltid adressen och sakta men säkert förstod ju jag att vår familj var överspelad och när du sedan berättade  så fattade jag galoppen omgående.
Ha det så bra nu hoppas att din nya omgivning förstår dig. Man måste var helt säker när man bränner sina broar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0