Å andra sidan sett så gör det ju inget att man skriker ut sin glädje över nya friska välskapta barn till längtande föräldrar som man vet kommer att förvalta sitt lånegods som det guld det är värt.

Ikväll har vi ätit middag hos Joy och hjälpt henne med taklampor (som vi lovat i 4 veckor). Alltså käre maken, not me.

Är fortfarande en svag skit med sveda i ögonen och längtan till sängen. Det kommer nog att hålla i sig några dagar till. Men skam den som ger sig :)

Idag skriver Mariestadstidningen en aktuell artikel om att "Socialen i Töreboda får kritik". Jag blir både lättad över att dom verkligen faller över ett helt sjukt ärende, men också väldigt besviken över att jag som anmälare inte ens ha fått ett besked om att de gjort utredning. Och denna gång är det högsta instans, alltså Socialstyrelsen.

Eftersom jag råkar vara väldigt nära det utsatta familjehemmet och barnen det gäller, samt också en av alla anmälare så vet jag ju i detalj hur det här skötts och hur det skadat ett antal helt oskyldiga människor. Ett familjehem som befann sig i kris p g a sjukdom och död, en frireligiös sektfanatisk nyexaminerad socialsekretare och en nytillsatt och okunnig socialnämnd, då blir det katastrof. Och det blev det här också. Familjehemmet har väl nu, efter fyra års helvete och lidande kunnat börja leva igen och har en bra kontakt med det äldsta barnet. Men för det yngsta barnet har livet blivit mycket mycket svårt och ingen hjälp, inget stöd, inga samtal ingenting har gjorts. Vad det här kostat i pengar vill jag helst inte veta och vad det kostat i mänskligt lidande är nästan omätbart. Jag som i alla år trott på rättvisa och att socialtjänsten är att lite på, har verkligen fått en rejäl knäpp på näsan. Det värsta är maktlösheten, att inte kunna nå ut, att inte kunna förändra saker till det bättre!

Sov gott!