Jag upphör aldrig att imponeras av naturen!
För några år sedan så köpte vi ett par små träd för att ha i krukor. Något år senare köpte vi ännu ett. De har i stort sett skött sig själva och den lilla skötseln vi skulle ge dem var att ta in krukorna på vintern. Vilket vi givetvis glömde bort. Men varje vår har de snällt och villigt åter börjat knoppas och slå ut och bli lika vackra igen. I höstas skulle dock käre maken slå alla rekord och komma ihåg allt vi brukar glömma, så han ställde in de tre träden i jordkällaren. Sen glömde vi bort dem helt och hållet. Kom ihåg dem i morse (alltså 10 maj) och då gick han genast och hämtade dem. Inte en enda droppe vatten har de fått på hela vintern, bara sval och mörk kyla. Så här såg de ut när de kom ut:
Torra och ynkliga, men levande och fulla i knopp. Den ena hade haft ett tussilagofrö med sig som kämpat enormt för att kunna växa och leva, i en annan grodde en mycket blek och smal maskros. Det tredje tror vi är dött, men jag har klippt det och vattnat så avvaktar vi. Just nu står alla tre i ekens skugga, för att inte brännas upp av solen :).
Naturens under trots människans blunder!
Kommentarer
Trackback
