Deras hus är redan sålt, det tog alltså inte ens en vecka! Och han tycker det är så vemodigt, vilket vi med givetvis. Men livet förändras, människor förändras, ens egna värderingar förändras också. Jag tröstar mig mitt i eländet med att vi i alla fall lever allihop och att livet måste gå vidare. Joy rapporterad kl 21.00 i går kväll att hon var på väg hem och att allt hade gått strålande bra. Vet däremot inte om de hinner få färdigt till fredag för det är många varor och annat som fattas. Hon är i alla pigg som en lärka och lycklig över sitt jobb :))