Eftersom det verkar ha blivit något fel på länkningen så kan ni istället gå tillbaka till tredje december 2009 så förstår alla vad jag menar.

Meningen var att det skulle bli ett uppehåll och det kommer det också att bli. Men jag hade inte räknat med att så mycket skulle hända innan det otäcka :)

Så idag gör jag ett inhopp och berättar att jag mår psykiskt bra, inte rädd, inte orolig men väl medveten om att något ändå kan gå snett. Så därför vill jag säga än en gång:

Jag är så otroligt stolt och glad över hela min familj. Jag älskar er så mycket att det ger mig styrka till stordåd :)

Ni är alla så helt otroliga och ni har alla dessutom träffat lika fina och underbara partners och har så underbara barn! Då menar jag givetvis både födda och fådda barn och barnbarn!

Att jag dessutom har en underbar bror och svägerska! Att vi dessutom har firat en härlig helg tillsammans med Astrids otroliga syskon med likaledes partners! Jag ska berätta mer sedan, men vill nu, före op, säga ett stort varmt kärleksfyllt tack Ove och Astrid för en underbar helg.

Så har jag min älskade lillasyster med hela sin familj, tack ni alla för att ni finns och har funnits för mig.

Kan man ha mer?

Ja! Jag har också innerligen goda vänner!!! Helt ofattbart! Jag har fått så mycket stöd, så mycket innerlighet, så mycket omtänksamhet, rosor, presenter och kärlek. Det är nästan svårt att fatta men det ger en enorm styrka.

Sist men störst är ändå min egen käre, älskade make. Som älskat mig,  stöttat mig, hjälpt mig och varit världens bästa pappa, bonuspappa, fosterpappa, morfar, farfar och allt vad man kan vara. Som orkat med mig i alla dessa år, som givit så mycket kärlek, glädje och härliga skratt. Jag tror Benny Andersson skrev Du är min man helt och hållet med tanke på min käre Egon.

Enligt mänskliga planer är jag tillbaka i livet ungefär nästa helg (alltså vid datorn också) om inte så blir det som det blir.