är ju att jag mår så bra och orkar så mycket när käre maken är dålig. Det är bra när man kan täcka upp för varandra. I morgon kommer han troligen hem i alla fall och jag hoppas innerligt att de har hittat vad som är fel. Just nu lutar proverna åt att det är en inflammation i tjocktarmen, förhoppningsvis inte av kronisk art.

För övrigt går ju dagarna fort här. Jag har ju inte orkat något på ca 5-6 år så det finns verkligen att göra, jag lovar!

Ser ni vad som närmar sig?