Ingen har än åkt hem, men de är allihop ned till Jenny och Jocke och äter frukost. Det har varit en häftig helg och en häftig fest. Hur rolig som helst utan en enda droppe alkohol :) Och det är tänkvärt :)

Jag skulle väldigt gärna vilja uttrycka min känslor med ord eller bild; men! (tony irvine) jag är osams med min nygamla mus :(

Vilket innebär att: den där (j...a musen) bestämmer mitt liv, åtminstone mitt dataliv, tex vilka bilder jag publicerar och i vilken storlek. Ett försök till:

    

 

Bild 1: huvudpersonerna Rolf och Asta, 70+70=140 år! Bild 2: barnbarnsbarnen :) (det lilla ljus jag har) - helt underbart, mina ögon svämmade ofelbart över :) Bild 3: de yngsta barnbarnen: Bild 4: far Rolf, son Mikael, svärson Leif. Bild 5: familjen Svärd (det blev en riktig miss, första barnet Helena stod lite fel och käre maken missade henne) förlåt Helena, det var absolut inte meningen :(

Men! Facit: en helt underbar fest och till stor glädje för egoistiska mig: stolt, stolt, stolt:)

Nu är nu. Alla har åkt hem. Saknaden är som vanligt, STOR. Och man har inom sig en väldig känsla för varje underbar individ i familjen :) Så glad, så stolt. Tack till Annelie, Mikael, Jenny, Joachim, Mirijam, Anna-Lotta, Fredrik, Joel, Linda och så min underbara vävkompis Nellie! Med på festen i fredags var: Roger, Henrietta och Rasmus:) Saknade var: Sus, Kenneth, Josefine, Robert, Linus, Jenna med familj, Veronika med familj, Rebecka och sist men dock inte minst (bara från början) Joy och Stefan. Många nämnda, ingen glömd :) Att man kan älska och har så många att älska: stort tack till livet.