Har mått ganska bra, dock ej riktigt bra. Har loppisfeber, har barn- och barnbarnsoro,. saknar, sörjer, längtar mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm.

Men är ändå glad och lycklig över de mina, de älskade och över att det finns så himla mycket finhet, klokskap,, varma hjärtan, sunt förnuft, sunda åsikter, kärlek, vänskap och mänsklighet i så många :) och jag hoppas mycket mycket på den nya it-kärleken istället för it-hatet! Som jag länge fått en slev av. Ingen allvarlig-jag är ju gammal,ful,icke könsvarelse?Och det känner jag mig tacksam för och ändå osolidarisk!!!! När jag var barn var de gamla önskvärda och välkomna på ett jobb. Nu är en gammal (50+) något man kan få bidrag för. I någon form i alla fall. Fas 3: mindervärdiga, jätteduktiga, kompetenta, kreativa människor=BRA ARBETSKRAFT-,mindre kostnad och jag känner det förödmjukande :((