Som du sa, Ewa, vilken otroligt vacker november! Jag har aldrig upplevt något ens liknande, vi går här och är helt förtrollade över var solstrålarna hamnar inomhus-vi har liksom aldrig sett det förut den här årstiden. Och jag blir så glad inom mig, tycker verkligen att det förhöjer den kommande advent- och julhelgen. Sol kan ju aldrig vara fel?

Här har vi tagit adventsbastun ikväll, därefter fikat och pratat med vår goé Jocke, bästa Jocke i hela världen :) 

Så har det hänt som jag aldrig trodde skulle hända, vi är helt färdiga med allt adventspyssel! Jag menar givetvis all fina-fina belysning, alla vackra ljus och små granar på trappen :) Det som är kvar nu är bara bonus- alltså herr Julbock och de små tomtarna inomhus. Och det tar vi inte fram förrän runt Lucia, som vanligt :)

Häromkvällen ringde en liten nära och kär-Rasmus! Jag blev så himla glad! Han ville varna oss för alla bedragare som ringer och vill lura oss :) Gullehjärtat :)

Det är sådana stunder som man verkligen är helt lycklig med sitt liv, sin familj, sina vänner och så mycket annat. Jag kommer igen med lite foton, jag är fortfarande lite osams med kameran, datorn och mobilen. Den stackars androiden har jag ju inte lagt så mycket tid på att lära mig, men jag trivs bra med den och jag har den jämt med mig numera och laddad är den!

Så fick jag ett glädjande telefonsamtal ikväll-allra goaste IngaMaj från Vävloftet ringde och sa att hon gjort klart damastväven för att börja väva! Och inga fel hade uppdagats! Jag har ju knutit varpen senaste veckan, jag vet inte hur många tusen trådar det är (lite överdrift) men ivarje fall är det tvåtusen :) Och IngaMaj var också glad-hon hade ju varpat allt garn som jag sedan knutit på och allt stämde! Jätteroligt! Så nu börjar jag väva på måndag- med kolsvart ullgarn och jag ska väva rosor! Det ska bli så himla roligt att väva igen utan det arma magbråcket som gjort så ont när jag vävde :)

När man är så här glad och lycklig som jag är ikväll så tänker man också på allt som är svårt. De stackars barnen i Syrien, givetvis även deras föräldrar, en bloggare jag följt länge som nyligen mist sin son, 28 år, i en trafikolycka, de arma djuren som vi människor plågar för lite pengar, då tänker jag inte bara på angorakaniner trots att de så klart är i fokus nu-utan på alla djur som plågas. Min kära syster-yster berättar ju om hur ynkliga och sjuka många kattor är som kommer till djurhemmet och då svider det illa i mitt gamla kattthjärta :( Både jag och mina syskon är ju verkligen djurvänner, numera på äldre dagar är det mest katter även för käre bror. Förr gillade han nog fåglar mer :)

Nu har jag skrivit färdigt romanen och tackar så himla mycket för mycket kärkomna kommentarer. Då känner man sig inte längre ensam på planeten :)