Vi åkte gemensamt in till Mariestad, min Joy och jag. Minns faktiskt inte om vi åkte själva eller om vi samåkte med Bengt som vanligt, jag tror det var som vanligt. Men i bilen pratade vi ju om knivattentatet mot Anna Lindh. Ingen av oss hade dock intrycket av att hon var allvarligt skadad, så vi pratade mest om vilken fin människa och bra politiker hon var. Jag kom till jobbet ca 7.45, jobbade en stund med att kolla nyinkomna jobb, mail och annat aktuellt. 8.45 gick jag ut för morgonfika och då satt alla där, även kundmottagningens personal (de skulle ju öppna 9.00) så jag är ganska säker på tiden. Jag hann bara in med min fikamugg så ringde Joy från Vadsbogymnasiet. "hon är död, mamma" sa hon och så grät hon så jag inte hörde vad hon sa. "Vem" säger jag? "Anna Lindh"!

Det var en otäck stund, jag blev så full med tårar och sorg, men jag var på min arbetsplats och-men när jag vände mig om så hade alla uppfattat att något var galet. Och mitt ansikte uttryckte också sorgen. Det blev så mycket, så hemskt! Man hann aldrig fatta, aldrig sörja riktigt? Jag vet inte, men jag jämför det helt klart med när jag fick veta att Olof Palme var död och den novemberdagen 1963 när man dödade John Kennedy. Jag minns ju också otroligt väl när Martin Luther King blev dödad och varför! Jag är ju själv uppfödd med "freden" efter det groteska andra världskriget, jag minns ju så väl Korea-kriget, men jag minns ju inte vad det handlade om, jag minns Ungern-revolten-.men samma där- jag minns inte vad det handlade om. Mitt barnsliga intryck var ju ändå att det var hemskt för dem som fick leva under krig! Som barn var jag vettskrämd för flyg- och provlarm. Vilket ju händer än i dag när tjuvlarm på bilar får mig att rycka till, eller när åska och blixt får mig att bli vettförskrämd. (Inte nu längre, för nu har jag jobbat med det :))

 

Ikväll har vi sett dokumentären om Anna Lindh. Ikväll har vi återigen fått uppleva hur hur fin hon var, vilken bra politiker hon ändå var! Visst! Jag är väl medveten om det som hände på Bromma, hur två invandrare blev behandlade av USA i Sverige, jag är väl medveten om hennes ansvar likväl som jag förstår att hon ALDRIG skulle ha medverkat medvetet till vad som hände. Alltså jag menar: hon skulle inte ha gjort det för SIN karriär.

 

Förlåt. Jag babblar. Men det blir så himla mycket känslor och intryck en sådan här dag-tack för att vi fått ha en Anna Lindh bland oss.

 

Så kan vi ju även minnas den 11 september 2001, när USA blev angripet. Även det ett minne som jag förknippar med Joy. Hon satte alltid på tv:n när hon kom hem. Ville spela upp filmen med Britney Spears. Samma den här dagen, men världsnyheterna var på! Hon ropade på mig: "mamma, är det världskrig?" Jag blev helt chockad när jag såg filmerna, trodde också att det var fullt världskrig. Men det var ju inte det, men idag tror jag grunden till det 3:e och sista världskriget blev lagt.