Det är faktiskt med en stor oro jag ser hur många, allt fler vänder sig till det nazistiska partiet Sverigedemokraterna. Och mest orolig är jag för att många bara tror på alla lögner, man är inte det minsta källkritisk! Varför inte? Varför tror man inte på historien? Varför förstår man inte att alla människor har lika värde, att alla ska respekteras, att nazismen är det farligaste som någonsin funnits på det här klotet. Jag blir bara så rädd och ledsen, hur ska det gå? Hur ska våra små barn få det? Ska de fostras i att tro att de är mycket finare, klokare och bättre än alla andra?

Ja, det är att så för framtida krig.Skörda får ju de göra som lever då, alltså våra barnbarn och deras barn.

Är det verkligen så mycket viktigare att få en krona mer i plånboken än att rösta på solidaritet? Att tro på frihet och medmänsklighet.  

Just nu så ångrar jag att vi redan 1980 gick ur Svenska Kyrkan. Den gången gjorde vi det av solidaritet med kvinnliga präster som blev så illa hanterade, vi kunde liksom inte bara tigande delta i "herrarna i hagens" (läs präster och andra manliga överheter) behandlade kvinnor-så vi gick ur. Och det står vi för ännu. Men! Nu hade jag gärna velat rösta, jag skulle vilja börja kampen mot ett nazistiskt samhälle, jag måste ju kämpa för allt jag tror på och alltid trott på. Frihet, jämlighet och broderskap.