Solen försvann fort ......

och idag är vi tillbaka i grådasket igen. Men det gör inte så himla mycket, november är november och lite mysigt är det faktiskt också.
I går kväll satte vi oss i bastun med fotbad och bara njöt! All värk försvinner i ett naft tillsammans med skiten förmodar jag :) och det är skönt att fixa med fötter och tånaglar. Käre maken har lite problem med att sitta långa stunder och han får därför vandra ut och in för avsvalning mellan varven. Och då dyker alla tankar på mig: alla minnen från underbara stunder i vår gamla bastu, alla gånger vi sjungit, spexat, hittat på texter till presenter, bröllop med mer. Jag har säkert berättat detta hundra gånger: Ikaros, Ljus o värme, Älska mig som den jag är, Living next door to Alice, Morning has broken med många fler. Musik som kantat vårt liv och våra barn. Men det poppade också upp andra minnen: mamma och pappa blev så intensivt saknade. Jag mindes hur mamma sjöng för mig på kvällarna I en sal på lasarettet, hur jag och Gittan sjöng för farfar Adress Rosenhill. Och då blev jag också väldigt fundersam: jag har liksom inte förrän nu på äldre dagar riktigt förstått vilken fin barndom jag hade. Och det är ju väldigt synd att man tar så mycket för givet? Jag har heller inte förstått hur stort det egentligen var att farfar och farmor egenhändigt byggde upp sitt Brotorp, en hel stor gård? 
Stilla minnesstunder som visar stor kärlek och stolthet över de mina, både de som lever och de som gått vidare!
 
Här är det vackra Brotorp där farfar och farmor byggde både ladugård, logar, vagnslider, vedbod och boningshus. Det enda som fanns när de kom dit var de två små röda stugorna i mitten på bilden.
 
Och så här luxuöst åkte vi när vi hälsade på i Brotorp :) Den här bilen köpte min pappa tillsammans med tre jobbarkompisar så hade de åkschema :) Man får inte vara dum bara för att man är fattig.
 
Nu måste jag göra något värre: läsa Mariestadstidningen med hemska bilder på mig själv :( Aldrig trodde jag väl att det skulle bli både framsida och helsida.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

hej
äntligen kom det med i tidningen som jag väntat det blev i alla fall jättebra den som väntar på nått gott.....
dina bilder på bloggen här var fantastiskt fina och så roliga för dej att ha
nu måste jag fortsätta med mina julgardiner att sy färdiga ingen rast och ingen ro bara gno ! ! !
din vän

Svar: kära vännen, så gott att ha vänner!
Siw Gustavsson

2014-11-26 @ 17:21:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0