Nej, jag ska försöka låta bli. Det är dag 12 idag, elva dygns skräck, smärta, förnedring och hjälplöshet. Och nu idag kan jag andas själv för första gången på elva dygn. Jag kan t o m känna ett förnyat hopp ..... livet kanske återkommer?

Värsta har ju nätterna varit hela tiden, men förmiddagarna har inte heller gått av för hackor med strid på kniven för att kunna andas istället för att bara hosta. Men inatt har jag sovit, nu på morgonen går det bra att andas igen. 

Joy har bombarderat mig med så härliga bilder så jag tror de blev en livsinjektion:

 

Lilla Thilo som är så kär i Millies pappa, här får han en liten avbild att krama :)