Kl 20.00 söndagkväll var det dags för ambulans igen. Därefter befann jag mig på en brits på akuten hela natten, blev inlagd kl 0430 på morgonen och hade då inte sovit en enda liten blund-bara hostat och hostat. Hela sjukhuset har varit en enda stor röra, jag blev förväxlad tre gånger med en annan patient och utskälld av en sjuksköterska en gång. Eftersom jag stått på cortison och antibiotika för att häva lunginflammationen så kände jag mig tvungen att påminna om medicinen efter att 12 timmar hade gått. Men sköterskan blev ursinnig, det stod minsann inget i mina papper varken om det ena eller andra...... En sådan stund känner man sig väldigt liten och ensam.

Men nu har det ändå tydligen vänt och jag fick komma hem nu ikväll. Har inte så ont längre och hoppas, hoppas, hoppas! I vilket fall som helst så blir det definitivt inget sjukhus något mer, där är man verkligen inte trygg sådana här tider.