kämpar jag för en bättre värld. Genom att protestera på Facebook, vara med i JAGÄRHÄR (klarar inte symbolen på mitt gamla tangentbord :( ) genom att köpa armband för att stödja Hjärtebarnsfonden, genom att vara Världsförälder med 100 kr varje månad, genom att ha ett "eget barn" i Nikaragua med 200 kr i månaden sedan 2001, genom att öga mot öga motarbeta vardagsrasismen med mera. Och det här gör jag naturligtvis inte för att jag tycker det är så roligt! Inte heller berättar jag det för att skryta. Jag tror bara att världen skulle bli så mycket bättre om vi alla hjälptes åt i det lilla. Mitt engagemang tar varken hela min tid eller hela min ekonomi. Det är alltså i det lilla. Men vi behöver vara så otroligt många fler för att det ska ge resultat det har vi ju sett på välgörenhetsgalor. Att vi dessutom behöver vara flerfaldigt mer måna om vår jord, vår miljö är ju ännu en sådan sak som alla kan göra i det lilla.

I går, som vanligt, facade vi med Kisäng. Vi dansade runt karusellen med Millie och vi skrattade alla - mest hon :) Det är något jag är innerligen och ödmjukt tacksam för: den teknik som gör att jag kan följa min älskade familj när som. Att få se glada, goa lilla CajsaStina växa upp och utvecklas utan att behöva sitta i bilen många timmar någon gång per året, att Millie själv kan trycka på knappen och prata med mojmoj och mutar en tiondels sekund (hon har inte tid med mer :) ) att få se bilder på Neo, Signe, Nellie, Joel ja, alla naturligtvis gör att man känner sig lite delaktig i deras vardag.

Vi bor på en gata som är rena rama Bullerbyn :) mycket barn i olika åldrar, några gamlingar, några medelåldringar, unga föräldrar och några tonåringar. Alla är så mysiga, så goa mot varandra, sån glädje och trygghet. Där vann vi högsta vinsten när vi flyttade. Så även om vi saknar de våra jättemycket så har vi det ändå bra!