En svår dag. Sorgen som aldrig riktigt släpper sitt grepp.

Denna undran vem vad du tänkt att bli? Hur hade du sett ut idag? Vad hade du tänkt på? 
Det första året gör fysiskt ont, även de andra men inte varje dag. Så gör det mindre ont för varje år som går, men ärret ömmar ofta.
Min första sorg var min egen lilla pojke, Daniel. Det var en oerhört tuff period på flera år. Därefter har det varit så många år, sorgliga, glädjerika, vemodiga..... vänner dog,  jobbarkompisar, grannar mm
Men idag för fyra år sedan miste vi ännu ett barn till döden, den som är helt omutlig 😥  ett barnbarnsbarn, lilla älskade Love., drygt fyra månader gammal....... och så efterlängtad.
Varför fick du inte leva?  Jag tänker på dig så ofta, ju äldre jag blir ju mer tänker jag på alla vi mist😢


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0