Konstig att man längtar så, det är faktiskt inte så länge sedan jag träffade alla utom Suz, Kenneth och Linus. Men det ska bli så himla roligt att få hem allihop igen!! (Nästan). Den tiden är nog förbi när man kan träffas alla på en gång, vi är faktiskt över 30 st om alla skulle komma hem.
Kram

är aldrig tråkigt. Så nu har vi klarat av diverse världsproblem redan på morgonen, därefter tog jag fram hammar och spik för att klara av en del familjeproblem som varit på tapeten en längre tid:



Klockplatsen i köket fick återgå till ursprunglig plats, MEN med min klocka!



Egons, i mitt tycke ännu finare klocka, fick samsas med Joys fina present.

På tal om present:



den här vackra plåttavlan fick vi idag av Robert och Josse!



Den här affären; Årstid, kan det verkligen vara kul att ströva runt i om man befinner sig i Jönköping.
Kramis

det har kommit idag, men fortfarande mjukt, strilande och varmt. Men det har regnat hela dagen precis.
Det har varit mycket kunder idag, men väldigt lite verkstad. Dock trevligt ändå!


Igår såldes den här i alla fall, så nu har maken plockat fram ett stort antal stereomaskiner- förhoppningsvis kommer också alla stora LP att säljas. Men sedan blir det väl krav på mig att sälja vävstolar?
Josse o Robert har kommit till Jönköping, så det dröjer en stund innan de är här.
Kram

och det faller ett mjukt, lätt regn hela tiden och är varmt och skönt, men blött!
Mycket telefon, tråkiga nyheter, men vi får hjälpas åt så gott det går. För andra gången på bara några veckor är vi i den situationen att vi skulle vilja hjälpa till att bära sorgen, rent fysiskt, och därmed göra den lättare. Men, men! Så barmhärtigt är vi inte uppbyggda.
Eira har mist sin man, Erik och Karin har mist sin pappa, Josefine, Linus och Emma har mist sin farfar, Joy har mist sin gudfar, ett gammalt hjärta har slutat slå, en gammal sjuk kropp har äntligen fått ro efter många, mänga års sjukdom och smärta.

Josefine och Robert är på väg hem och det tycker jag ska bli skönt. Även om det inte riktigt blir som vi tänkt oss.

trevliga människor har vi märkt ännu mer av sedan Loppisen öppnades.
Att vi själva kände en massa ännu trevligare människor har vi ju vetat länge. Några av dem var här i går kväll och myste i ljuset från en fotogenlampa, en och annan öl, lite rosé och lite rött.



Tommy, Daniel, Anders, Jana och Yvonne! Tack för en mycket trevlig kväll, som vanligt!





Dagen har gått i planteringens tecken. Anitas utländska fröer kommer att tvinga oss bygga ut växthus och altan. Bytte kruka på Tvåan i dag igen och den bara växer o växer. Dock inga knoppar än tyvärr.
Kramis

för 53 år sedan föddes min älskade lillasyster! Och jag kommer så väl ihåg den här dagen som om det varit i går!
Hon var den sötaste lilla varelse man kan tänka sig och är faktiskt fortfarande!
Grattis Ewa! Fortsätt att vara den du är!



Det blev en hel hög med bilder tagna ur mammas och pappas album. Bild 1 är ju mamma o pappa, bild 2 är mamma, Ewa och Karolina, bild 3 är jag och Ewa, bild 4 lilla dockan ensam och bild fem är pappa och Karolina.

Så har även jag bemärkelsedag idag. För två år sedan idag så rökte jag min sista cigarett! Hipp hipp Hurra!
Men! Hade det inte varit så farligt och så äckligt så ----- nej, jag vill faktiskt inte vara rökare.
Och jag är stolt över käre gubben som slutade trots ett dagsintag på 30-40 cig! Och mina döttrar, min måg, min son-ja, i stort sett hela familjen har slutat röka! Rebecca!!!! Hör du mig nu?

Och min kära Annelie! Hur har du tänkt att jag ska orka vänta på svar ända till lördag? Du måste ju ändå veta hur det är att vara mamma?
Eftersom jag försöker undvika ( i mesta möjliga mån :) --) att vara tjatig så vill jag gärna att du ringer så snart du kan!!! Alltså fort som ögat!!!
Kramis!

Förlåt Ewa!
Jag glömde blomman!



Rosor och lavendel i oputsat gammalt silver! Grattis!

på både loppis och dammsugare. Det regnade nästan hela dagen och då går det bra att göra inomhussysslor. Och skönt med bastu efter att ha rotat runt.



Kyrkljusen vi köpte på Liljeholmens i Oskarshamn.



Mysigt med besök i söndags!


Och Hjärtat förser sig med att få sitta i knä och bli smekt.

Men i morse sken solen igen så nu är sommaren på väg tillbaka, hoppas det håller i sig över lördag när det blir så mycket festligheter både i Levsäng och i Hajstorp.

Vi besökte Kyrkans i går för första gången på hela sommaren. Och jag hittar en talbok: Åke Edvarsson - Vänaste land som jag inte hade läst eller ens sett. Köpte den och åkte vidare till Willys. Där fanns samma bok fast ny, jag hade inte fattat att han skrivit en ny bok, trodde bara att jag missat en. Jag är ju lite småförtjust i Eric Winter :)

För övrigt så köps inget annat än konsumtionsvaror på loppis numera. Böcker och tyg. En och annan grej att måla blir det också.
Grattis Josse till extra tid på jobbet. Jag tror faktiskt att det blir mer än oktober!
Kram

Hemma igen! Efter den varmaste resan någonsin: 29 gr tisdag, 32 onsdag och 34 torsdag! Att vi överlevt nätterna i husvagn måste tillskrivas vår mycket braiga fysik!



Söndag!



Tisdag!



Onsdag!




Torsdag lunch, mycket trött Josse och jättegod strömming!





Josefine och Roberts fina lägenhet. Kolla in det gotländska fårskinnet som de har fått av Suz!
Stort tack Josse och Robert för ett par trevliga dagar, jätterolig äventyrsgolf, guidning av hela Oskarshamn, besök på Liljeholmen, mycket god sallad och mysig tv-kväll med Ernst, Josse o Robert.

Återkommer efter städning av hus, husvagn och trädgård.

och vi ska bara äta frukost sedan far vi med husvagnen till Göteborg. Hjälper Rebecca att flytta, sedan sticker vi till Oskarshamn.



Är lite större idag.



Bild taget på Kolmården för ett år sedan. Nu ska jag nog fota lite mer.
Vi hörs när vi kommer hem.
Kramis

dag ut och dag in! Det är helt obeskrivligt.
Att få sova i sin egen säng var också skönt, minus att Hjärtat gick upp mitt i natten och började leta efter något, minus att när vi åter hade somnat så hoppade Valborg in genom fönstret med en skräll, minus att när vi lyckats somna igen så kom Valborg farande igen, ilsken som ett bi och ville: 1. Ha mat. 2. Få gå ut genom dörren.
Sedan fick vi faktiskt sova i fred. Skaffar man djur för att man blivit en vanemänniska efter många år med barn?

Vi tömde husvagnen i går, men sedan orkade vi inget mer göra. Tittade på tv och sedan sova. Det har varit några väldigt roliga och sköna dagar, många trevliga människor, jättegod mat, mycket åska, mycket sol och värme och en del blåst. Detta kombinerat med kära vänner- då blir det 150%.



Efter tre timmars svärande såg det ut så här.



Efter ytterligare tre timmar!



Alltså äntligen!!! Jättesvettiga, jättehungriga - så trötta på förtält och borttappade blixtlås - så skred vi till verket med god mat och några glas rött. Sov som stockar gjorde Kjell o Lilian för de drog ut sin bädd i förtältet, klokt nog.



Vi satt och njöt av bilderna på lilla bebisen också. Den första alltså, den andre är ju så ny att de inte hunnit se honom.



Klängrosorna i Vadstena var inte riktigt lika illa åtgångna som hemma.



Restaurang Wasa i Vadstena, mycket god lunch och trevligt bemötande.



En mycket gammal måltid på Vadstena slott. Kul grej tycker jag, intressant att SE vad man åt på den tiden. Kolla in pepparotsgäddan! Helstekt gås, aladåber i olika varianter, rimmat sidfläsk och mycket mera.


Slottsfruns kläder skulle man ju inte heller tacka nej till!



Ha! Joy o Simon! Släng er i väggen! Den här familjen hade TVÅ torn att bo i + tre våningar emellan.



Sista måltiden på restaurang Vadstena Valven och den blev verkligen pricken över i.  Egon o Kjell åt klassisk wienersnitsel, jag o Lilian tog inkokt lax med skarpsås. Till det drack vi hembryggt öl, Bryggmästarens eget.
Supergott alltihop! Det var helt enkelt ett kanonslut på en härlig helg!

Nu far vi till Vadstena med två nyblivna mor- och farföräldrar. En del människor ligger lågt länge sedan tar de flera jättekliv samtidigt.
Än så länge har jag inga foton på de små men vet att de ska heta Julia och Neo. Den ena född midsommarafton, den andre född i onsdags.
Vi hörs på söndag.
Kramis

en gammal favorit:

började vår stora farliga vakthund skälla. In kom det några gäster som vi varmt välkomnade!



Vakthunden!



Gästerna!

men inte lika varm. Gårdagen var härlig, jag kunde vara ute i solen hela dagen utan att smälta ned till en blöt hög. Ganska många kunder hittade hit och däremellan fick vi några stycken roliga beök:



Mikaela med mor o far!



Årets första smultronstrå fick hon av morfar, hon ser lite fundersam ut men hon åt upp varende smultron.



Sedan letade hon och mamma fler!

På kvällen cyklade Irene in en stund och därefter Anita o Ingemar. Det blev en stunds tjatande på altanen precis som det är brukligt.



Fast här är Pia o Leif med också, vilket dom inte var igår.

Oron över Annelie kanske kan dämpas nu, Gävle neurolog har tagit över och de släpper inte kontrollen förrän de vet. Men just nu lutar det mest åt Kristallsjukan - som ju faktiskt är ofarlig, speciellt i samlingen neurologiska sjukdomar- och som sagt: de släpper inte kontrollen.
Kramis

som aldrig tänkte klaga på värmen har nu klagat. Ändå blev det ju lite lättare att andas efter åskorna och regnet igår. Jag har klagat hela tiden, har svårt med värme över 25 gr, däremot klagar jag inte på åskan, vi har klarat oss ganska bra nu i flera år.
Vi städar och tvättar. Förbereder lite inför helgen, ska bli skönt med semester säger jag som är pensionär.


Skål för semester även om det här är fem år sedan. En riktig bloggbild är det, den observante ser mitt ölglas till höger. Vi bara provsmakade Joy o Simons stora, söta drinkar och jag återvände nog till ölen med tacksamhet.

Men sådana här extravaganser blir det inte nu. Vi skall istället till Vadstena och gotta oss i kära vänners sällskap, vandra runt i den härliga lilla staden, besöka loppisar och trevliga butiker. Vi har varit där förut, både ensamma och i andra kära vänners sällskap, men Kjell o Lilian har aldrig varit där så det ska bli trevligt att få visa vilka läckerheter vi har så pass nära.

En riktigt trevlig nyhet är att nu funkar vår bassäng igen. Det var en liten kulventil som krånglade och det upptäckte Simon. Då hade Frank och Micke grävt upp på två ställen eftersom vi trodde att det var en läcka. Tack Frank och Micke för jobbet med uteslutningsmetoden. Tack Simon för upptäckten.

Nu när alla barn åkt hem kan vi börja bada. Det är tråkigt men inget att göra åt. Förhoppningsvis kan vi bada med släkten den 31 juli när Josefine har sin fest här.



Så här stora var rosorna förra sommaren, i år var de nästan döda och är nu ungefär en tredjedel så höga. Men de har börjat blomma och jag är glad för att de lever.
Kramis

Det behöver städas på alla håll och fronter. Dessutom har vi lovats regn och åska här. Då blir en städdag väldigt bra. Så har jag ju många minnen att suga på som hjälp till att städningen går som en dans.
I går em fick vi hem vårt kära ekipage: bil + husvagn. Roger och Therese hade haft det jättebra och husvagnen var de nöjda med.
Så var kära Lilian här med en jobbarkompis och då skämdes jag faktiskt över mitt ostädade hem. Men jag har problem med värmen, orkar knappt röra mig.
Vi åt i alla fall middag med våra kära eftersläntrare innan de startade återgången till Nyköping. Det är så skönt att några kommer lite före och andra åker hem lite efter. Då hinner man alla mycket bättre.


Mina kära! Robin med flickvän Hanna längst upp, så titta Joel fram bakom Frank, Mirijam och Jenny. Lilla Nellie har viktigare saker för sig men hon är där i alla fall.



Här är hon mer närvarande och fick prova en tärnbukett.



Eftersläntrare som återkommer på fredag när vi har åkt på semester.

Återkommer. Kram

helt still-kan jag hålla kroppstemperaturen då utan att svettas som en hel dusch?
Vi har inget värmerekord idag, endast 31,5, men problemet är ju att ALLT är så upphettat nu så det finns liksom ingenstans att ta vägen. Men ok. Jag försöker att inte klaga, men jag skulle nöja mig så bra med 21,5!!!!



Behöver nog tänka om när det gäller snö!!!



Kontraster. Dock ser det ej ut så här i år, tyvärr!!!

Kram

för några av oss. De som varit på bröllop var mycket friska och pigga trots värme och lång resa och sen hemkomst. De som for till Olstorp efter några öl och ett o annat glas vin var inte riktigt lika pigga, men det berodde nog främst på den enorma värmen idag! :)
Mysfrukost idag igen! Alla 14 runt bordet faktiskt! (nästan)  
Sedan blev det ju naturligtvis packa, packa, packa och till Hajstorp för en avskedsglass. Stort tack härliga familjen och skulle jag peka ut någon i särklass bra-bra-bra så blev det Joel! Och det kräver enormt mycket att vara bra-bra-bra i den här familjen med en underbar storebror, ett antal mycket vackra systrar, mostrar, kusiner, mammor m m.




Första avskedsgänget i Hajstorp.


halva andra gänget en stund senare.



Ena sidan +



Andra sidan. Vad Simon ser trött ut!

Hur som helst: tack än en gång för en underbar helg, en något orolig men ändå så rolig vecka och det viktigaste: tack för att ni finns allihop!
Kramar!

kan se ut så här: Vi får respektera Annelie och välkomna Frank, Mirijam, Rebecca, Joy, Simon, Jenny, Robin och Hanna! Faktiskt blev det en underbar eftermiddag med glatt prat, glada lekar, mycket flin, en del öl. God mat på kvällen, bra musik och ljudanläggning (tack käre maken) och mycket skämt, glam och långa, långa enorma skrattanfall. (Mimmi). Annelie mådde bra och var rund under fötterna utan alkohol och jag är så tacksam över denna stora helt underbara familj!


Morgon (sen förmiddag), lite mor o dotter-snack till frukost.



Rolig eftermiddag med besök på mormor och morfars loppis!



Kväll med god mat och synnerligen trevligt sällskap!



Super-musik- ljudanläggning samsas med grilltändaren på dynboxen!



Här har resten av Gävleborg och hela Sörmlands län inkommit. (Simon har bara gömt sig).



Rebecca valde att försöka undvika kameror, vilket som tur var inte lyckades helt!



En man och hans baby.



En annan man med sin baby.



Frank är så fin speciellt i farmors sjal.

Jag skojade bara när jag sa en vanlig fredag i vår familj. Men väldigt rolig!!!

Nu kommer en vanlig lördag:




Frukost med Joy, Nellie och 11 till!



Mysigt! Och vi får faktiskt plats för två till!



Till frukosten kom Simon fram!



Av alla vackra bröllopsgäster hann vi bara fånga två på bild. Kan det vara symboliskt?



Så vackert och så glad man kan vara mitt i all oro.
Kramis

I går så märkte jag återigen att Annelie inte mår bra. Hon var väldigt yr och detta tilltog under eftermiddagen. Kunde inte äta, mådde illa och var allmänt risig. Efter kontakt med sjukvårdsupplysningen fick Micke åka till Kss med henne och där blev dom sedan hela kvällen. Provtagning och undersökning visade dock att det var förra läkarundersökningen som var skuld till att hon mår så dåligt. Man tog ett ryggmärgsprov på henne för tre veckor sedan och det utlöste förmodligen en infektion i ryggmärgen. Hon sover än så jag vet inte hur det är med henne idag.
Mådde skapligt bra då hon vaknade, men sedan var karusellen i gång då hon kontaktade neurologen Gävle för att få svar på sin lp som gjordes för 3 veckor sedan. Två neurologer sa allvarligt till henne att nuvarande problem INTE ALLS kan bero på den lumbalpunktion som gjordes. Fanns inte en chans och de beordrade henne att ta kontakt med närmaste akutmottagning. Vilket hon alltså redan gjorde i går kväll; Kss! Och blev hemskickad med svar att besvären berodde på den gjorda lp:n.
Hon har ringt sjukvårdsrådgivningen och de sa mycket bestämt till henne att ånyo söka akut hjälp, de hänvisade till Örebro eller Alingsås!
Nu började vi bli allvarligt oroade och hon talade om att hon inte KUNDE åka så långt, att hon bara är här på semester och ska åka hem i övermorgon. Att hon bara ville ha ett tillförlitligt svar på vad den svåra yrseln kan bero på. (Hon går alltså här och håller sig i väggarna).
Det slutade med att de tiggde och bad att hon åtminstone skall uppsöka vårdcentralen Töreboda för en ytterligare kontroll. Och där får vi inte tag på någon! Egon har nu åkt dit personligen för att övertala en läkare att titta till Annelie.
Hur bra sjukvård har vi här i länet? två olika läkare här har undersökt henne, en sa: kristallsjuka, en annan sa: sviter efter lumbalpunktion, de två neurologer som tidigare undersökt henne sa: åk omedelbart till närmaste akutsjukhus. Sjukvårdsupplysningen talar om att Kss begick ett allvarligt misstag i sin bedömning i går och hänvisar till Öronmottagningen Kss som talar om att de inte kan ta emot Annelie utan remiss från akuten!!!
Det är jättesvårt att försöka inte visa sin oro, men jag är allvarligt oroad. Något är helt uppenbarligen fel och neurologerna i Gävle som tidigare undersökt henne är också allvarligt oroade.
Det är verkligen inte lätt med vuxna barn. Hade hon varit liten så hade jag farit land o rike runt och pistolhotat läkare om de inte kunde komma med en ordentlig förklaring och hjälp!!
Nu kan jag ju inte tvinga henne att omedelbart åka till Örebro, hur gärna jag än vill.
Istället säger hon som Ingemar: "hade jag inte åkt in till Bollnäs sjukhus för att kolla min onda arm så hade det inte blivit så här. Man kan inte närma sig ett sjukhus för då blir man sjuk!!!""
Jag VET att det inte är så, men jag litar ändå inte riktigt på sjukvården, speciellt inte här i länet. Vi har faktiskt varit med om för mycket incidenter för att helt kunna lite på vårt eget sjukhus.

Mina kära har åkt till Slätte för att hälsa på farmor och farfar. I går var dom på Sommarland hela soliga dagen och kom hem sent och var helt slut. Snacka om semester!
Just nu råder idétorka. Jag har så mycket att fundera på, mycket att begrunda, många känslor att hantera. Gretel har ringt, Harald har skrivit, mina hälsingar är här, Josefine har ringt! Det ÄR mycket känslor!



En pion och en ros i gammal silvervas får representera alla känslor idag.
Kram

Huset börjar bli så uppvärmt, men ok! Jag har sovit jättebra. Nöjd med att ha blivit klar med hörnrabatten vid bassängen. (detta var skrivet i går morse).
Vid lunchtid kom Roger o Therese med pojkarna, strax efter anlände våra kära hälsingar. Sen har det varit full härlig rulle.


I går morse på altanen.



I går kväll på altanen!



Våran lilla sötnos har blivit så stor! Och börjar skolan i höst!



Några sötnosar till!



En äkta bonddotter har naturligtvis kostövlar, eller hur?
Kram till alla!

och utnyttjar förmiddagens sol effektivt. Är ute hela tiden, plockar, hänger tvätt, river mattrasor. Allt med tankarna flyger och far som barn på Liseberg. Ingen ordning alls.
Om jag skulle ta och samla ihop mig och tänka på något konstruktivt; höstens val till exempel? Känns det konstruktivt? Jag vet inte. För första gången i hela mitt liv vet jag nämligen inte alls vad jag ska rösta på. Det är ingen behaglig känsla och jag försöker bena isär alternativen så gott jag kan. Men något annat resultat än att våra politiska företrädare idag står varandra så nära att det inte finns ens ett kommatecken mellan kan jag inte få fram.
Jo men visst! Vi kan rabbla i all oändlighet hur alliansen rivit ned vår sociala trygghet, det är visst och sant. Men jag kan ändå aldrig tycka att passiv hjälp är bra hjälp. Som gammal arbetsförmedlare så fick jag lära mig att leda och coacha våra sökanden så att de själva tog bra beslut. Hjälpa dem med att ge dem verktyg för sin egen framtid. De som inte klarade detta, vilket var runt den procent som det förmodligen alltid varit, fick hjälp. Så var det och så bör det vara. Men det var ju inte i form av passiva bidrag, det var snarare i form av välskräddade arbetsuppgifter och bidrag till en arbetsgivare som hjälpte till med detta.
Att inte hjälpa de svagare när man själv råkar vara starkare, det anser jag vara rent kriminellt.
Nog om det.
Miljön då? Vård, skola och omsorg? Vilket politiskt parti utmärker sig trovärdigt där? Och vad säger facit?
Värderingsfrågor? Etik och moral? Hör vi någonsin våra politiker prata om så viktiga saker? Eller har jag bara missat det?
Nej, jag tror inte jag klarar att rösta i höst. Men jag vill heller inte bli soffliggare så det blir att tänka mer.



Somliga har det bra utan att rösta.



Och andra kan skjuta fram sitt ställningstagande i ca 18-20 år!

Nu är solen helt borta men det är fortfarande varmt och skönt och inget regn. Väljer på att vara inne o städa eller ute och städa.
Kramis

efter kl 10.00!! Det har inte hänt på många år! Men vi är fortfarande nästan bedövade av alla känslor och måste ge oss tillåtelse att landa i allt som hänt.

Anitas utländska frö hedrade oss med en tredje blomma just i går till Haralds och Astrids ära.




Men idag nickar blomman och slår ihop sig. Men det är dags att byta kruka igen!!



Vad månde bliva för storlek egentligen?

Tvåan mår också bra, se här:



Och det ser faktiskt ut som en liten knopp är på gång!

För övrigt är vi själva vid frukostbordet igen men vi har pratat med Harald och Astrid och vet att de kom hem ordentligt. De hade också tittat på Göta Kanal 3 (de fick den av oss) och hade roligt av att känna igen sig så mycket.


Våra kära hälsingar kommer nog inte idag, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Nu ska vi fika med Roger o Therese innan vi öppnar loppisen igen.
Kram

och vi har haft ett mycket stort känslosvall i över ett dygn.
Begravningen i går var så oerhört tuff och ändå så ljus. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många människor på en privatbegravning, flera hundra var i kyrkan och Linde Energi hade stängt hela dagen och all personal var med på begravningen. Våran älskade, mycket älskade Lasse! Hela världens bästa och mesta storebror, tack för allt!

Efter en varm och jobbig dag och nästan 30 mils bilfärd kom vi hit hem till Levsäng precis samtidigt som våra älskade barn, Harald och Astrid, anlände hit. Vi fick träffa dem för första gången på 25 år! Så mycket känslor, så mycket minnen så mycket har vi pratat!



Här får dom se sitt album och Haralds båt (lite medfaren).


Jag hade svårt att somna i går: Harald och Astrid hemma igen, för första gången på 25 år! Det kändes verkligen så stort!



Back to the boardwalk, Harald, Astrid, Siwan, storebror Roger och Rasmus keps. I Hajstorp förstås och äter glass i värmen.
Så kom den underbara läraren och vännen Eva Brunö och hälsade på våra härliga ungar! Hon var lika tagen hon och glad för att få träffa dem igen och få veta att de har det bra.
Nu har de åkt hem men bara för att komma åter.
Vi är helt slut.
Kram

även om det inte är så varmt. Jag är låg idag, orolig för morgondagens begravning. Försöker tänka på helgen istället och dess efterlängtade gäster; Harald och Astrid. Det ska verkligen bli så roligt att träffa dem igen efter alla dessa år. 
Så kan jag ju glädjas över att ha ätit egenodlad sallad idag, jättegott!
Nästa helg kommer fler efterlängtade gäster, mina kära från Hälsingland! Och Nyköping!


Tvåan från Bali.



Nya strykplatsen.